Med tillit och jämlikhet mot hållbar tillväxt

Efterdyningarna av coronakrisen och av kriget i Ukraina kommer att ha en betydande inverkan på riksdagens och regeringens beslut under nästa valperiod. Den viktigaste hörnstenen i den inre säkerheten är samhällelig integritet, som bygger på erfarenheten av att vi alla sitter i samma båt. Social- och hälsovårdsorganisationerna har stöttat människor under och genom kriser. Även i framtiden måste vi hålla fast vid att organisationerna kan hjälpa människor.  Förutom att försvara ett självständigt Finland måste kampen mot den sociala ojämlikheten och klimatkrisen fortsätta under nästa valperiod. Välfärdsekonomin säkerställer en socialt och ekologiskt hållbar framtid för Finland och Europa.

Organisationernas stöd och hjälp måste upprätthållas

Demokrati och ett öppet samhälle bygger på ett oberoende och aktivt medborgarsamhälle, som stöder förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. Finlands nästan 11 000 social- och hälsovårdsorganisationer hjälper människor i olika livssituationer, främjar välfärd och hälsa, tillhandahåller expertis som stöd för beslutsfattandet och påverkar. Social- och hälsovårdsorganisationerna har en enorm resurs: en halv miljon frivilliga och 50 000 yrkesverksamma arbetar i dem.

Efter coronakrisen har människor inte bara en omsorgsskuld utan också en social skuld. Ensamhet och isolering, distansarbete samt begränsning av hobbyer och evenemang har satt en särskild belastning på de ensamma. Organisationerna har spelat en viktig roll när det gäller att erbjuda tjänster, gemenskap och olika former av stöd. Denna hjälpverksamhet av organisationerna måste upprätthållas nu och i framtiden som en del av förberedelserna inför framtida utmaningar.

Myndigheternas förståelse för organisationernas mångsidiga verksamheter måste stärkas. Statsrådets över 15 år gamla principbeslut om främjande av verksamhetsvillkoren för medborgarorganisationer behöver uppdateras. I principbeslutet ska alla ministerier utmanas att bättre förstå och känna till organisationsverksamhetens olika dimensioner. En bedömning av hur beslut påverkar organisationer måste införas. Under nästa valperiod måste minskningen av byråkratin, som är onödigt betungande för organisationsverksamheten, fortsätta.

Mål

  • Nivån på statsbidragen till organisationernamåste säkras. Nästa regering måste hålla fast vid den parlamentariska överenskommelse som beslutade om finansieringsnivån fram till 2026.
  • Organisationernas möjligheter till medelinsamlingar måste förbättras.
  • Ett gemensamt understödcentrum för organisationsverksamhet kommer att inrättas, för att öka insynen i statsbidragsverksamheten samt minska de administrativa kostnaderna.
  • Statsrådets principbeslut om främjande av medborgarorganisationers verksamhetsförutsättningar måste uppdateras.

Investeringar i socialskyddet är investeringar i välfärden

Att balansera Finlands offentliga finanser kommer att vara en av de viktigaste frågorna under de kommande åren. För att främja sysselsättningen har bland annat nedskärningar i socialskyddet föreslagits. SOSTE:s budskap är tydligt: ekonomin får inte balanseras genom att skära ner från de svagaste och fattigaste, utan genom att investera i människors förmåga att arbeta och fungera. Socialskyddet måste uppmuntra och möjliggöra sysselsättning.

Redan nu lever i Finland nästan 900 000 personer, alltså 16 procent av befolkningen (2019), i riskzonen för fattigdom eller marginalisering. Barnfamiljsfattigdom drabbar 110 000 barn och den nuvarande prisökningen beräknas öka antalet med mer än 13 000.  Prisstegringen på livsmedel, bensin och el drabbar nu särskilt låginkomsttagare, och därför behövs förbättringar av socialskyddet för att underlätta deras livssituation. Under nästa valperiod måste en långsiktig plan utarbetas för hur nivån på grundtryggheten ska höjas.

Problemet med det finländska socialskyddet är dess komplexitet. Förmånssystemet behöver göras tydligare och smidigare. I ansökan av förmåner borde ett förmånsförslag utvecklas, för att underlätta navigering i socialskyddsdjungeln, för att förbättra samordningen av förmåner och det kaos som återkrav orsakar i förmånstagarens liv samt den administrativa bördan. Genom frågor och preliminära uppgifter ger systemet information om alla de understöd som en person har rätt till på grund av sin livssituation.  I fortsättningen ska förmånsförslaget erbjudas en person automatiskt, på samma sätt som ett skatteförslag, när hen har blivit kund.

Mål

  • Ett förmånsförslag införs där systemet samordnar och informerar kunden om alla förmåner som hen har rätt till.
  • Nivån på grundtryggheten måste successivt höjas till en rimlig miniminivå enligt referensbudgetarna. En höjning av nivån på grundtryggheten minskar behovet av utkomststöd.

Bygga ekonomisk tillväxt genom att investera i allas sysselsättning

En hög sysselsättningsgrad är en förutsättning för välfärdsstaten. Arbete är inte bara en källa till inkomst, utan också delaktighet och välfärd – det är socialpolitik. Arbete kan vara arbete på öppna arbetsmarknaden eller på övergångsarbetsmarknaden, arbete med stöd enligt en persons behov. Samhället måste uppmuntra alla att hitta ett jobb som passar dem. Långtidsarbetslösa, partiellt arbetsföra och i dagsläget arbetsoförmögna, är betydande grupper, som stängs ut från arbetslivet på många sätt. Även en liten förbättring av sysselsättningen i dessa grupper skulle avsevärt öka sysselsättningsgraden.

Det bästa sättet att förebygga utanförskap från arbetsmarknaden är att, utöver arbetet, ge individuellt stöd och coachning till personer. Samtidigt är det möjligt att bygga ytterligare en väg för människor mot den öppna arbetsmarknaden. Organisationerna och stiftelserna har lång erfarenhet, särskilt som arbetsgivare och främjare av anställning för dem med svagare ställning på arbetsmarknaden. Kostnaden för samhället för en marginaliserad långtidsarbetslös är 600 000 euro och för en ung person upp till 1,2 miljoner euro. Riktat understöd till organisationer är ett billigt pris jämfört med detta. Offentlig upphandling kan också främja tillgången till arbete för personer med en svagare ställning på arbetsmarknaden genom att använda sysselsättningsvillkoret vid upphandling. För närvarande utövas denna möjlighet lite.

Psykiska problem är den vanligaste orsaken till arbetsoförmåga. Människors arbets- och funktionsförmåga måste stärkas genom att terapigaranti införs.

Mål

  • Det behövs en ny stödmodell för anställning av personer som är i svagaste ställning på arbetsmarknaden, med vilken det blir möjligt för organisationer att fortsätta sysselsätta och samtidigt ge starkt individuellt stöd.
  • Arbetsavtalslagstiftningen måste reformeras på ett sådant sätt så att det blir lättare att erbjuda deltidsarbete för partiellt arbetsföra.
  • Bibehållandet av partiellt arbetsföra personer i arbetslivet måste stärkas genom att möjligheterna att utnyttja partiell sjukfrånvaro under tiden i arbetslivet utvidgas.
  • Arbets- och funktionsförmågan måste stärkas genom att terapigaranti införs.
  • Offentlig upphandling måste användas mer effektivt som ett instrument för sysselsättningspolitiken.

Klientavgifter får inte vara ett hinder för vård eller tjänster

Människor måste ha lika tillgång till den vård, de tjänster och de läkemedel som de behöver. Finländarna betalar mer för offentliga social- och hälsovårdstjänster än andra i Norden. De höga avgifterna har lett till att mer än en halv miljon klientavgifter hamnar till utmätning varje år. Avgifterna måste sänkas eller inte tas helt och hållet, om människor inte har råd att betala för sina tjänster. Dessutom måste de nuvarande avgiftstaken för service, resor och läkemedel slås samman och hälsocentralsavgifterna avskaffas.  Rationell, d.v.s. ändamålsenlig, läkemedelsbehandling måste främjas i samarbete mellan olika aktörer, för att minska läkemedelskostnaderna för människor och samhället.

Flerkanalig finansiering måste fasas ut stegvis. I det första skedet ska det ekonomiska ansvaret för reseersättningar och läkemedelsersättningar överföras till välfärdsområdena, dock så att genomförandet av utbetalningen ligger kvar hos FPA. Överföringen skulle förbättra verksamhetens effektivitet och möjliggöra mer integrerade servicestigar. Det måste också utredas om ansvaret för att organisera rehabilitering skulle kunna överföras till välfärdsområdena genom pilotförsök.

Mål

  • Avgiftstaken för tjänster, resor och läkemedel måste slås samman till ett enda tak och nivån på taket måste vara i samma storlek som garantipensionens.
  • Hälsocentralens läkare ska ta emot kostnadsfritt.
  • Åtgärderna i färdplanen för flerkanalig finansiering måste genomföras i etapper.

Folkhälsa genom beskattning

I dagsläget får finländarna för mycket socker, salt och hårt fett från sin kost. Detta påverkar i sin tur folkhälsan och, genom behandling av sjukdomar, även den nationella ekonomin. Näring spelar en nyckelroll i förebyggande och behandling av folksjukdomar. Vi behöver också brådskande beskattningsmetoder för att påverka vad vi äter. En bred hälsoskatt skulle uppmuntra valet av ett hälsosammare alternativ.

Hälsoskatten skulle fungera på ett sådant sätt att en ur hälsosynpunkt bättre produkt skulle vara billigare än en produkt med mycket socker, salt eller hårt fett. Detta uppmuntrar konsumenten att välja ett hälsosammare alternativ till matkorgen och livsmedelsindustrin att tillverka hälsosammare produkter. En korrekt riktad och graderad skatt har inte bara främjande effekter på folkhälsan, utan också betydande finanspolitiska effekter.  Frågan kommer inte att möta på folkligt motstånd: mer än hälften av finländarna är för en övergång till hälsobaserad beskattning av livsmedel.

Mål

  • I Finland ska en hälsobaserad punktskatt utarbetas och införas.

Mot en socialt rättvis klimatpolitik samt social och ekologisk hållbarhet

Klimatförändringar och utarmningen av naturresurser är stora problem och hot mot människors hälsa och välfärd. Finland måste hålla fast vid sitt mål att uppnå koldioxidneutralitet år 2035 och bekämpa utarmningen av naturresurser. Förutom att bekämpa miljökriser måste samhället stärka sin beredskap och anpassning till krisernas konsekvenser, särskilt när det gäller utsatta människor.

I den gröna omställningen måste man ta hänsyn till social rättvisa, vilket ökar acceptansen för en ambitiös klimatpolitik. Effekterna av omställningen måste kompenseras på ett socialt hållbart sätt, så att den inte orsakar otillbörlig skada för exempelvis låginkomsttagare. Detta innebär bland annat tillräckligt socialskydd, resurser för omskolning samt investeringar i ekologiska alternativ som kollektivtrafik, hållbara uppvärmningslösningar och elbilar. Detta arbete kräver tillräcklig information om klimatpolitikens sociala konsekvenser och effektiviteten hos de olika kompensationsmetoderna.

Biologisk mångfald möjliggör liv, stöder anpassningen till klimatförändringen och främjar människors hälsa och välfärd. Ekologisk kompensation innebär kompensation för naturskador genom restaurering eller bevarande. Ökad kompensation och dess förpliktigande skyddar naturen och uppmuntrar till undvikande av skada.

Mål

  • Bedömningen och övervakningen av klimatpolitikens sociala konsekvenser måste stärkas inom ramen för den årliga klimatrapporten och säkerställa att besluten inte leder till ökade sociala ojämlikheter.
  • Nästa valperiod måste man, som en del av socialskyddsreformen, granska klimatåtgärdernas effekter på socialskyddet och sociala hållbarheten.
  • Resurserna för beredskaps- och anpassningsarbete måste stärkas.
  • Användningen och förpliktigandet av ekologisk kompensation måste ökas.