Social- och hälsoorganisationerna tryggar välfärden
Social- och hälsoorganisationerna är en viktig del av det finska samhället. Organisationerna erbjuder mångsidig hjälp, stöd och information till människor i olika livssituationer samt fungerar som en kanal för delaktighet. Organisationerna fungerar också som arbetsgivare och som stöd för sysselsättning, särskilt för personer som kan ha svårt att få arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Social- och hälsoorganisationerna verkar nationellt, regionalt och lokalt. De har 1,3 miljoner medlemmar och 500 000 frivilliga. Organisationernas särskilda styrka ligger just i det stora antalet frivilliga, vars verksamhet stöds och leds av yrkespersoner.
Välfärdsområdena och kommunerna har en viktig uppgift i att främja invånarnas sociala välfärd, hälsa och trygghet. Att lyckas med denna uppgift utmanas dock av den strama ekonomiska situationen. Därför behöver vi, förutom den offentliga sektorn, även organisationer för att bidra till välfärdsinsatserna.
Organisationer är en livsviktig del av det förebyggande arbetet samt av främjandet av välfärd och hälsa och utgör därmed ett obestridligt mervärde för välfärdsområden och kommuner. Endast organisationerna kan mobilisera en frivillig kraft värd över 3 miljarder euro, utöver sina egna yrkesverksamma.
Det är därför fördelaktigt att utnyttja organisationernas gräsrotskunskap och kompetens i planeringen och genomförandet av tjänster, så att dessa byggs upp utifrån människors behov och resurserna används på ett klokt sätt. Livskraftiga organisationer kan dock inte enbart drivas av frivilliga eller donationer. De behöver både nationella och regionala samt lokala understöd.
Med SOSTEs mål för kommun- och välfärdsområdesvalen vill vi säkerställa att det värdefulla arbete som organisationerna utför erkänns, bekräftas och att det får tillräckligt med stöd. Dessutom vill vi att alla ska ha möjlighet till de tjänster, läkemedel och stöd de behöver, oavsett inkomster.
1. Organisationernas mervärde vid sidan av offentliga tjänster måste erkännas och bekräftas
- Kompetensen och verksamheten hos social- och hälsoorganisationerna bör utnyttjas mer effektivt i välfärdsområdena och kommunerna. Omfattande information om organisationernas verksamhet bör integreras i kommunernas och välfärdsområdenas informationssystem, och organisationernas arbete bör knytas till verksamheten och servicehelheterna. Social- och hälsovårdens professionella bör kunna hänvisa kunder till organisationernas verksamhet. Det stöd som organisationerna erbjuder kan vara en del av service- och vårdkedjan, till exempel inom tjänster för barnfamiljer och äldre samt inom mentalvårds- och missbrukstjänster.
- Organisationerna bör höras i utvecklingen av tjänster, eftersom de kanaliserar de svagastes röst och fungerar som en väg för delaktighet för människor i olika livssituationer.
- Organisationernas verksamhetsförutsättningar måste tryggas. Välfärdsområdena och kommunerna måste komma överens om tydliga principer för att stödja social- och hälsoorganisationernas verksamhet. Understöden till organisationer måste tryggas och deras kontinuitet säkerställas. Kommunerna och välfärdsområdena måste dessutom säkra att allmännyttiga organisationer och deras frivilliga får använda lokaler gratis eller till rimliga priser. Ingen organisation får lämna emellan.
- Vid upphandlingar ska möjligheterna för små och medelstora tjänsteproducenter att delta i anbudstävlingar säkerställas. Detta kräver kvalitetssäkring vid upphandling och uppdelning av inköp.
- Stödet för organisationernas sysselsättningsverksamhet bör ökas genom lönestöd, kommunala sysselsättningsstöd och andra möjliga finansieringsformer, så att de kan fortsätta sitt viktiga arbete som lågtröskel arbetsplatser.
2. Klientavgifterna för personer med låg inkomst måste sänkas
I Finland är klientavgifterna och avgifterna för läkemedel relativt höga jämfört med de nordiska länderna och många andra europeiska länder. Även om cirka hälften av finländarna betalar klientavgifter under året, ackumuleras avgifterna för en liten del av befolkningen. De som betalar mest är äldre, utsatta och personer med låga inkomster, eftersom de är sjukare och har större behov av tjänster. Klientavgifterna har höjts avsevärt under denna regeringsperiod, vilket pressar en del människor ekonomiskt.
- Det måste bli lättare att sänka klientavgifterna särskilt för låginkomsttagare och personer som lever på grundskydd, såsom personer som får utkomststöd och garantipension. Välfärdsområdena bör skapa en automatisk praxis för sänkning av klientavgifterna, vilket minskar byråkratin och säkerställer skäliga avgifter. Enhetliga avgifter för hälsovård bör också ses över och sänkas.