Enligt den färska Socialbarometern är tryggandet av tillgången till yrkesbehörig arbetskraft det mest kritiska för social- och hälsovårdsreformens målsättningar. Endast 13 procent av social- och hälsovårdsdirektörerna litar på att det kommer att lyckas. Så sent som 2021 trodde omkring var fjärde social- och hälsovårdsdirektör att social- och hälsovårdsreformen förbättrar tillgången på personal.
”Personalens svåra situation är nu mer alarmerande än någonsin under Socialbarometerns 33 år”, säger Anne Eronen, forskare vid SOSTE.
”Antingen måste tillräckliga resurser tillhandahållas, eller så måste lagar ändras så att man lagligen kan utelämna vård. Nu lider de som inte förstår att hävda sina rättigheter, för att man bara kan skära ner från dem.”
(social- och hälsovårdsdirektör)
Att lappa personalbristen med dyr inhyrd arbetskraft förvärrar den ekonomiska situationen
82 procent av social- och hälsovårdsdirektörerna ansåg att tillgången på personal till tjänster och vikariat i välfärdsområdet var dålig. Svårigheterna med att tillsätta tjänsterna med behörig personal ses helt klart som välfärdsområdenas största bekymmer inom den närmaste framtiden. Man befarar att personalbristen kommer att försvåras ytterligare i takt med att vårdbehovet ökar när befolkningen åldras.
”Ett av målen med social- och hälsovårdsreformen var att trygga tillgången på arbetskraft inom social- och hälsovårdssektorn, eftersom kommunerna inte längre konkurrerar med varandra om samma arbetskraft och lönerna harmoniseras. Eftersom arbetsmarknaden nu har förändrats betydligt på grund av summan av många faktorer ser situationen nästan katastrofal ut och välfärdsområdena spenderar enorma summor på att skaffa hyrd arbetskraft från företag”, förklarar Minttu Ojanen, specialsakkunnig vid SOSTE.
72 procent av social- och hälsovårdsdirektörerna efterlyser redan ändringar i lagstiftningen gällande välfärdsområdena. Ändringsyrkandena gäller finansieringen och behörig personal. Finansieringen anses vara för knapp i förhållande till nivån på lagstadgade tjänster, men å andra sidan hoppas man på lättnader i personaldimensioneringen på grund av rekryteringssvårigheter. Rekryteringssvårigheterna leder till dyra köptjänster, vilket i sin tur försämrar välfärdsområdenas ekonomi.
”Tillgången till behörig arbetskraft är det största problemet, och problemet är inte på något sätt unikt för vårt välfärdsområde, utan berör hela Finland. Vi löser det inte genom att kämpa mellan välfärdsområdena för samma arbetstagare, utan vi behöver en ordentlig systemförändring – nya sätt att producera och erbjuda tjänster, utnyttja kompetensen hos olika yrkesgrupper i större utsträckning och mera fördomsfritt samt utnyttja befintlig information i mycket högre grad, inklusive människors eget ansvar för sitt välbefinnande.”
(social- och hälsovårdsdirektör)
Personalomsättning och brister i ledarskapet belastar de kvarvarande
Personalens psykiska belastning är ett bekymmer för 82 procent av social- och hälsovårdsdirektörerna. Fyra av fem av social- och hälsovårdsdirektörerna anser att personalomsättningen, ökade arbetsbelastningen och klienternas varierande servicebehov är betydande utmaningar för personalen i välfärdsområdena.
Socialarbetarna anser att välfärdsområdets start och personalens kompetensbrister är mer problematiskt än social- och hälsovårdsdirektörerna.
När välfärdsområdena inledde sin verksamhet har många anställda fått nya uppgifter. 72 procent av social- och hälsovårdsdirektörerna och socialarbetarna anser att det behövs ny eller mer yrkeskompetens inom social- och hälsovården. Utvecklingsbehov ses oftast i ledarskaps- och förmansarbetet. De näst största bristerna upplevs inom digital kompetens och tjänsteintegration.
Av socialarbetarna är 47 procent nöjda med det nära ledarskapet och nästan lika många är missnöjda, 41 procent. I välfärdsområden med samkommunsbakgrund anses det nära ledarskapet fungera bättre än inom andra välfärdsområden. Missnöje förklarades med okunnig, överarbetad eller avlägset nära ledarskap i de öppna svaren.
”Ibruktagandet av digitala tjänster och rådgivningen gällande användningen av dem förutsätter också stark digital kompetens av yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården. De förväntade stora besparingarna från digitala tjänster förverkligas inte om personalen inte vet hur man använder dem själva eller kan ge råd till klienterna. Om personalen är en föränderlig grupp människor från bemanningsföretag eller mår dåligt och är missnöjd, är det inte realistiskt att förvänta sig att tjänsterna ska utvecklas”, beskriver Eronen konsekvenserna.
”Det går inte att samarbeta med hälsovården, för de klarar inte ens av sitt eget arbete eftersom de inte har anställda. Hur samarbetar man med läkare när det inte finns några!”
(socialarbetare)
Personalbristen hotar att förstöra klientservicen
Social- och hälsovårdsreformen har genomförts för personer som behöver service. Socialarbetarna misstänkte att klienterna fick mycket lite information om de förändrade verksamhetssätten, särskilt i de välfärdsområden som har startats av en ny kommunsammansättning.
Servicesystemet anses inte vara särskilt tydligt för klienten: bara en fjärdedel (26 %) av social- och hälsovårdsledningen och en tiondel (11 %) av socialarbetarna ansåg att systemet var tydligt.
I takt med att tjänster, som är livsviktiga för människor, omorganiseras blir rådgivning och servicehandledning allt viktigare. Social- och hälsovårdsledningen litade i stor utsträckning på välfärdsområdets råd och handledning i den inledande fasen, men rådgivningen av klienter i webbaserade ärenden och tjänster delade ledningens åsikter. Socialarbetarnas ställning var betydligt mer negativ än ledningens.
”Personalbristen återspeglas i den service som klienten får. När det inte finns tillräckligt med anställda genomförs inte reformer som förbättrar serviceanvändarnas rättigheter, såsom vårdgarantin eller personaldimensioneringen inom äldreomsorgen. Samtidigt växer köerna inom sociala arbetet och barnskyddet. Detta försvagar medborgarnas förtroende för social- och hälsovårdstjänsterna”, tolkar Ojanen resultaten.
”Klienterna måste vänta upp till 6 månader på ett icke-brådskande läkarbesök inom primärvården. Inom det sociala arbetet stöder man klienter som är i dåligt skick, även akut självdestruktiva klienter.”
(socialarbetare)
Socialbarometern 2023 publicerades i tre delar under april och oktober. Den 33:e årspublikationen baserar sig på svaren från 559 social- och hälsovårdsdirektörer och socialarbetare i välfärdsområdena, som sammanställdes med en elektronisk enkät 22.5–14.6.2023. Resultaten har också jämförts med tidigare publicerade svar från TE-tjänsternas ledning, tjänstemän som ansvarar för den kommunala sysselsättningsservicen och FPA:s förmän.