Finlands social- och hälsovård står framför en historisk förändring. Välfärdsområdena startar sin verksamhet om bara knappt 1,5 månad.
”Som bäst utvecklas social- och hälsovårdstjänsterna i hela landet. Den pågående reformen är en möjlighet att stärka kedjan för människors hjälp och stöd. Att utveckla fungerande vårdkedjor är centralt. Att trygga vård på eget modersmål är en viktig fråga i denna process”, påpekar SOSTE: s specialsakkunniga Maria Helsing-Johansson.
Flest svenskspråkiga social- och hälsoorganisationer i Österbotten, Västra Nyland och Helsingfors
I Finland finns 10 700 social- och hälsovårdsorganisationer. Av dem är nästan 880 svenskspråkiga, vilket är upp till åtta procent av alla social- och hälsoorganisationer i landet. I välfärdsområdena är antalet svenskspråkiga föreningar störst i Österbotten (279), Helsingfors (161) och Västra Nyland (152). Endast sju välfärdsområden har inga svenskspråkiga organisationer, men många finskspråkiga organisationer erbjuder också sina tjänster på svenska.
”Många svenskspråkiga organisationer har, förutom medlemmar, också betald arbetskraft, kamratstödjare och frivilliga. De svenskspråkiga organisationerna har enorm erfarenhet och expertis, som bör utnyttjas som en del av välfärdsområdenas tjänster”, säger organisationssakkunniga Kirsi Ala-Jaakkola inom projektet Järjestöjen sote-muutostuki.
”Det är viktigt att områdena och kommunerna tar tillvara det kunnande och de resurser som finns inom de svenskspråkiga social- och hälsoorganisationerna för att trygga svenskspråkiga invånares hälsa och välfärd. Genom att trygga organisationernas verksamhetsförutsättningar, exempelvis genom förmånliga utrymmen och verksamhetsbidrag, kan man fortsätta det framgångsrika samarbete som finns idag”, fortsätter hon.
De svenskspråkiga social- och hälsoorganisationer kan till exempel ge stöd för psykiskt välbefinnande och information om att leva med och hantera olika sjukdomar.
De svenskspråkiga social- och hälsoorganisationerna främjar förverkligandet av språkliga rättigheter
”De svenskspråkiga organisationernas stöd och hjälp måste också synas i välfärdsområdenas servicestigar”, påpekar SOSTE: s Maria Helsing-Johansson.
”På så sätt kan man säkerställa att man kommer ihåg att berätta för svenskspråkiga klienter om organisationernas verksamhet, till exempel på läkarmottagningen eller i broschyrer. De svenskspråkiga organisationernas verksamhet täcker i många fall upp för bristfällig offentlig service på svenska. Genom att inkludera de svenskspråkiga organisationernas stöd och hjälp i välfärdsområdenas servicestigar kan man bättre stöda svenskspråkiga invånares lagenliga rätt till vård och omsorg på eget modersmål”, fortsätter Maria Helsing-Johansson.
Grafik över fördelningen av social- och hälsoorganisationer i välfärdsområdena (PowerPoint)