Vardagen för de flesta människor har totalt förändrats. Även barnens liv har dramatiskt förändrats. Den viktiga rutinen som grundutbildningen medfört är borta. Distansundervisningen kom fort i gång och har fungerat bra på många håll. Men tyvärr måste det sägas att under undantagstillståndet har antalet barn som mår dåligt ökat. Det är paradoxalt att hemmet inte alltid den tryggaste platsen för barnet. Även familjer som annars klarar sig bra och som har ett starkt nätverk, ser ut att ha utmaningar just nu.
Det finns också stora skillnader mellan både familjerna och skolornas distansundervisning. En del barn har fått sina behov tillfredsställda och fått tillräcklig hjälp och stöd. Andra nås inte, får inte tillräcklig undervisning och risken är stor att de far illa, både socialt och psykiskt. Om skolorna inte öppnas i maj blir avbrottet långt, i praktiken från mars till augusti. Det är en väldigt lång tid för ett barn att leva utan trygga rutiner. Jag har ofta ifrågasatt det långa finska sommarlovet, de facto Nordens längsta. Tio veckor utan rutiner, trygghet och skollunch är för lång tid en del barn. Den rådande undantagsperioden och det långa sommarlovet leder till ett avbrott på nästan ett halvt år.
Vem tar hand om barnen under sommaren?
Just nu är jag riktigt orolig över hur sommarlovet blir för barnen då de inte ens har distansundervisning. Många läger, turneringar och hobbyer är inhiberade. Ekonomiska följder med permitteringar och uppsägningar kan leda till att föräldrar är tvungna att hålla semester i maj och därmed jobba hela sommaren. Barnen kan inte vara med sina mor- och farföräldrar. Vad ska barnen göra under tio långa veckor? Vem tar hand om barnen under juni, juli och halva augusti? Var ska barnen vara under alla sommarlovets långa dagar?
Konsekvensbedömningar måste göras nu
Trots att vi lever i en kris, måste vi komma ihåg att det handlar om barnens barndom som är här och nu. Den period vi just nu genomlever kommer att lämna spår hos barn och unga. Det är för sent att börja analysera konsekvenser om ett år, utan de måste bedömas just nu. Genom konsekvensbedömningar kan vi minska eventuella trauman och skador. Därför måste man se barnets bästa i ett större perspektiv när man fattar beslut gällande fortsatta restriktioner. Barnets rättigheter måste garanteras, både fysiska, psykiska och sociala välfärd måste beaktas.
Pia Sundell
Verksamhetsledare
pia.sundell(at)bvif.fi
Barnavårdsföreningen i Finland